Stop-motion-animatörerna som blandar fysiskt och digitalt

Avancerad teknik och kopplade arbetsflöden driver innovationer inom stop-motion-animationen

I en tid med social distansering och nedstängda samhällen har behovet av underhållning ökat explosionsartat. Människor över hela världen har plötsligt fått en massa tid över och det finns ett sug efter nya berättelser, nya genrer och engagerande upplevelser. Här står den prisbelönta animationsstudion LAIKA verkligen ut från mängden med sina medryckande produktioner unika hantverksestetik. Företaget använder avancerad teknik för att varva fysiska föremål med digitala element och samordna filmproduktioner med hundratals animatörer, tusentals scener och komplexa tidsplaner som sträcker sig över flera år.

För nöjes skull

De flesta animationsstudior förlitar sig numera helt på digitala visuella effekter och använder programvara för allt från förproduktion till design, riggning och animering av figurer. En bra bit från Hollywood, närmare bestämt i Portland, Oregon, ligger LAIKA, en studio som blivit synonym med stop-motion-animationens hantverksmässiga kvaliteter. Företaget har blivit känt för Oscars-nominerade produktioner som exempelvis Mysteriet om herr Länk, Kubo och de två strängarna, Boxtrolls, ParaNorman och Coraline.

”Stop-motion är en av världens äldsta filmtekniker”, berättar Steve Emerson, VFX-ansvarig hos LAIKA. ”Den bygger på att man har fysiska kulisser och dockor som man sedan flyttar runt stegvis och tar stillbilder. Och allt görs inför en riktig kamera.” När stillbilderna spelas upp i följd får man en animerad stop-motion-film med en unik och varm känsla som är svår att efterapa på digital väg.

”Det är en helt magisk konstform, men den är också tekniskt komplicerad och otroligt tidskrävande”, säger Emerson. ”Bakom varenda liten filmruta ligger massor med eftertanke och hårt arbete. Numera blandar vi även in datoranimering i våra produktioner – för vi vill verkligen få ut det bästa av två världar.”

Titta på videon (30 sek.) för se prov på LAIKAs unika hantverksdesign, till exempel ett fem meter högt skelett för den BAFTA-belönta filmen Kubo och de två strängarna. Med tillstånd från LAIKA.

Så skapas en karaktär

En produktion börjar med att man skapar dockorna. ”Det börjar med en 2D-teckning på ett papper”, berättar Emerson. Därefter förvandlas karaktären till en digital skulptur med Maya. ”Efter regissörens godkännande skickas karaktären vidare till skulptörerna, som bygger själva skelettet för dockan. Det är denna stomme som animatörerna flyttar runt och justerar mellan varje stillbild. Med hjälp av Inventor kan de titta leta rätt på olika modulära komponenter i biblioteket och se vad de behöver för att kunna bygga ett visst skelett (kulor, kapslar, leder etc.) eller om de behöver specialtillverka något.

”Ett färdigt skelett är oftast en kombination av modulära och specialtillverkade komponenter”, berättar Emerson vidare. ”Någon hos oss löder ihop de olika komponenterna till en stomme och trär sedan över en fin liten silikonkropp som fulländar intrycket.” Totalt brukar det ta runt nio månader att färdigställa en docka, från ögonblicket då regissören godkänner den digitala karaktären tills skulptören bär ut en färdig docka till filmningsplatsen.

Designen av en karaktär börjar med skisser som sedan förvandlas till digitala modeller och används för att ta fram en fysisk docka. Med tillstånd från LAIKA.

Tänjer på de konstnärliga gränserna med avancerade verktyg

Från och med Coraline 2009 började LAIKA använda 3D-utskrivna ansiktsuttryck till karaktärerna i filmerna. De individuella ansiktena appliceras på dockorna ett efter ett och ger karaktärerna ett mer levande uttryck under animationsprocessen. ”Vi använder Maya för att skapa tusentals olika ansiktsuttryck”, säger Emerson. ”Och istället för att rendera en digital resurs klickar animatören på Skriv ut.” Varje gång det uppstår ett behov av ett nytt ansiktsuttryck kan animatörerna dra igång en skräddarsydd tillverkningsprocess och framställa ett nytt ansikte på en dag. Till Mysteriet om herr Länk, som hade premiär 2019, gjorde LAIKA fler än 100 000 unika ansiktsuttryck med 3D-skrivaren.

De otroligt detaljerade dockorna och kulisserna framställs inte bara i fysisk form, utan återskapas även digitalt av VFX-teamet. De visuella effekterna designas på ett sådant sätt att de återspeglar de hantverksmässiga kvaliteterna hos de fysiska föremålen och framställs i samarbete med skulptörerna som tillverkat de verkliga föremålen. ”Med datoranimeringens hjälp kan vi lämna den fysiska världens begränsningar bakom oss, och genom att kombinera detta med stop-motion försäkrar vi oss om att våra filmer aldrig förlorar sin egenart och hantverksestetik”, säger Emerson.

LAIKA gör 3D-utskrifter med tusentals olika ansiktsuttryck för varje docka. Stor omsorg läggs vid spårbarhet genom design-, tillverknings- och animeringsprocesserna. Med tillstånd från LAIKA.

Balansen mellan verkligt och virtuellt

”När vi har ett manusutkast går vi vidare till att göra en storyboard, skapa animatics (en animerad storyboard), tillverka både digitala och verkliga föremål och till sist filma en scen med fysiska föremål”, berättar Emerson. ”Sedan lägger vi till digitala element och sätter ihop alltihopa i datorn.” För vartenda element som ska vara med i filmen måste teamet på LAIKA göra ett medvetet val om huruvida det ska göras digitalt eller för hand. Detta är först och främst ett konstnärligt beslut, men dikteras även av vad som krävs för att kunna berätta historien.

Under åren som gått har LAIKA tagit fram regler för vad som måste vara verkligt och vad som kan vara virtuellt: ”Om det är en huvudroll eller en talroll ska det i princip alltid vara handanimerade stop-motion-dockor”, berättar Emerson. ”Utöver den omedelbara närmiljön, karaktären i fokus och allt som karaktären kommer i kontakt med är det fritt fram att göra som man vill. Men vi vill göra så mycket som möjligt med kameran. Vi gör det fram till den punkt där vi börjar få slut på resurser och känner vi måste sluta innan det påverkar författarens och regissörens vision negativt. Det är där jag brukar komma in och utvärdera vilka alternativ vi har för visuella effekter.”

Titta på videon (1:15 min.) om hur man handanimerar stop-motion-dockor och varvar dem med digitala element för att få en färdig scen. Med tillstånd från LAIKA.

Stora produktioner med komplexa samordningsbehov

Eftersom LAIKA blandar både traditionell och digital filmteknik blir alla produktioner stora och komplicerade projekt med hundratals animatörer, tusentals scener och komplicerade tidsplaner som kan sträcka sig över flera år. För att klara det behöver man vara duktig på samordning. ”Till det använder vi Shotgun (engelska)”, säger Emerson. ”Vi började använda Shotgun efter Coraline, och ska jag vara ärlig vet jag inte hur vi klarade oss utan det. Innan var det papperslappar på anslagstavlor, Microsoft Project, Excel-kalkylblad och scheman. Det fanns information överallt. Men Shotgun förändrade allt.”

LAIKA skapade en effektiv produktionspipeline med Shotgun som grund för att hålla ordning på både digital och hantverksmässig framställning av tusentals olika resurser – allt från pytteliten rekvisita till stora kulisser – och även för att samordna arbetsinsatserna för alla inblandade. Studion har även börjat använda generativ schemaläggning i Shotgun, en funktion som använder maskininlärning för att generera och testa schemaläggningsscenarion baserat på produktionens behov. ”Eftersom alla scheman som genereras redan är optimerade slipper vi slösa bort tid på onödiga saker”, säger Emerson. Inför studions nästa film har teamet använt generativ schemaläggning för att planera in 12 000 arbetsuppgifter med 60 unika resurser, ända ner på minutnivå.

LAIKA har skapat en effektiv produktionspipeline med Shotgun som grund för att hålla ordning på och samordna tusentals olika resurser, hundratals animatörer och komplexa scheman som sträcker sig över flera år. Med tillstånd från LAIKA.

Ny teknik ger mer konstnärlig frihet

Emerson föreställer sig också att ny teknik som artificiell intelligens (AI) kommer att göra det ännu lättare för LAIKA att blanda traditionell och digital filmteknik framöver. ”Vi använder oss av helt galna riggar för att få fram fina nyanser hos dockorna”, berättar han. ”Tänk om vi kunde få en maskin att identifiera riggarna så att vi lättare kunde retuschera bort dem under efterproduktionen och ersätta dem med mattemålningar! Jag hoppas och tror att det är ditåt vi är på väg. Vi försöker att eliminera alla arbetsuppgifter som animatörerna tycker är tråkiga.”

Förstärkt verklighet (Augmented Reality, AR) är ett annat verktyg som tänjer på gränserna. ”Inom stop-motion kan du aldrig ha för många dockor eller kulisser”, säger Emerson. Studion har ofta en produktionsplan att förhålla sig till. ”För det mesta filmar vi mot en greenscreen. Med AR skulle vi kunna skapa en digital representation av kulisserna, placera dockan på rätt plats och sedan ta bort alla greenscreens så att regissören ser hur scenen kommer att se ut redan på ett tidigt stadium. Det skulle revolutionera branschen.”

När LAIKA planerar sina nästkommande filmer försöker teamet ständigt höja den konstnärliga ribban. ”Vi vill ta stop-motion-tekniken så långt det bara går”, säger Emerson. ”Vi strävar ständigt efter att leverera en exceptionell upplevelse med visuella effekter i en klass som ingen har sett förut.”

Genom att integrera teknik i sin pipeline har LAIKA gett sina animatörer större frihet att hitta på nya historier och innovativa upplevelser. Precis det som publiken är ute efter – större, rikare och mer uppslukande.

LAIKA